Hejsan!Sist jag skrev var 13 November. Då förklarade jag mina underbara värkar och mina tankar ang det.
Hela natten från den 13 till 14 November låg jag med värkar, på Måndag morgon hade mina värkar blivit mer regelbundna, och smärtsammare. Jag och Jimmy beslöt oss för att åka in till Näl efter att ha ringt och pratat med en sköterska på förlossnings avdelning. Efter lite samtal och lite packning körde Jannicke in oss och Kl. 13.50 var vi inne på förlossningen och jag fick ett eget rum efter vi tagit lite tester och sedan ätit. Där blev jag liggandes i min säng timme efter timme med mer och mer värkar. Efter många timmar av smärta och tårar valde jag att ta lite mer smärtlindring än lustgas och fick då morfin, jag tyckte det hjälpte en hel del.. Tyvärr inte så länge jag hade hoppats på så efter ännu fler timmar av smärta och tårar beslöt jag mig för att ta ryggmärgsbedövning, AJ SOM FAN "ursäkta mitt språk" vad ont i ryggen det gjorde, men josses vilken smärtlindring. Äntligen på flera dagar kom värkarna nästan smärtfritt.
Efter att ha legat i ca 30 timmar och 30 minuter så kom mitt lilla underverk, Nils Mikael Anker Johansen, den 15 November 2011 kl. 14.29 kom min mage ut och var 48cm lång och vägde 4870 gram. Efter många månader av oro inför hur det skulle kännas och att vara mamma var jag plötsligt världens lyckligaste mamma utan någon som helst oro. Nu i efterhand har jag varit lite av ett nerv vrak, inte för hur det ska gå att vara mamma och ha en bebis att ta hand om, utan mer för att han ska bli sjuk, att han inte mår bra osv osv.. Igår skulle vi försöka lägga han i en egen säng som han skulle sova i men jag klarade inte av det då det kändes så fel, så lille Nils fick ligga mellan oss ännu en gång. Och det är så mysigt att vakna upp varje morgon och ligga och snoosa på pojken min. Han är det bästa och vackraste jag åstadkommit med hittills, och flera underverk längtar jag efter. Och förresten, nu är det nog med lägenhet, har bott i hus nu i tre dagar och två nätter och det känns helt WONDERFUL! Jimmys pojkar bor också med oss och det känns så himla bra, vi är en familj och vi lever som en! Känns otroligt bra. Nu vet jag inte vad mer jag ska skriva då jag blev lite trött, haha. Iaf, tar nog och glor på filmen som går på 4an nu och lägger Nils hos mig så kanske vi somnar på soffan ihop.
Älskar mina hjärtan, alla 4
Ciao
Maddis.
