Sitter och tittar på tv, har låg volym och huset är helt tyst, det enda jag hör är djurens andetag och någon enstaka bil som kör förbi här nere på vägen. Känner mig ganska sliten efter idag då jag röjt tusan här hemma, tummen upp för mig idag. Har mer att göra också men ryggen strejkar så får vila lite innan tror jag. Känner mig så fruktansvärt rastlös, samtidigt som jag älskar att vara hemma så är det jobbigt när jag hela tiden går ibland bebis sakerna i väntan på att fnuttefisen ska komma. Herrejisses du vet, det är bara 39 dagar kvar tills beräknat förlossningsdatum, och ändå känns det som en evighet dit, längtar så mycket efter att få hålla min bebis i famnen och se det lilla liv jag varit med och skapat, som har växt inuti mig i 9 månader, jag kan verkligen inte med ord förklara hur mycket jag längtar. Har fixar bebis vaggan idag, blev helt tårögd när jag pillade, kändes så himla bra. Detta kommer nog bli bra, även om jag är orolig så blir det bra.
Tror jag ska avrunda här då, känner nog ändå sug efter en stor kopp te och en minut eller två på balkongen.
För övrigt känner jag hårda och tunga hjärtslag, det killas lite lustigt under ögonlocken och det finns en dämpad stämning på insidan. Men någonstans där i mitten så känner jag en oerhörd lättnad, en enorm kärlek och mängder av glädje. Det är där du håller till för mig, du är den som får mig orka passera de tuffa tagen, som får mig att vilja dela, som gör mig hel och som får mig att känna mig levande.. Jag älskar dig, more then the stars.
Ciao Maddis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar