Varje morgon när jag vaknar önskar jag mig bort.
Jag skulle vilja att det fanns ett sätt att säga förlåt.
Men alla känslor och dagar som vi delade, de finns inte kvar.
När jag tänker på oss och det fina som fanns, är tankar och minnen allt som jag har.
Du lämnade mig ensam och sa det blir aldrig någonsin vi igen.
Det är smärtsamt att vandra utan dig och inte ens få kalla dig för vän.
Tårarna dem faller, jag gråter blod,
jag har kraschat, gått sönder och tappat allt mitt mod.
Förlorade min mening, du var ju den enda som förstod.
Du visar bara ilska och hat, du har delat oss i lag.
Jag ber dig, snälla älskling, lyssna, utan dig finns inte jag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar